gravid som 20 åring med tvillingar - med all dramatik som kom och gick
Jag skulle börjat blogga för länge sedan men det har inte blivit av. Men nu äntligen har jag tagit tag i det!
Det började när jag var 20 år, jag kände på mig att jag var med barn men alla test jag gorde visade negativt. Tillslut efter några veckor visade äntligen testet POSITIVT!
Jag ( Vi ) blev överlyckliga det som vi pratat om så länge hade äntligen hänt. Jag var med barn. Veckorna gick och min mage växte i ett rasande tempo, vi skoja om att där fanns fler än ett barn i magen men vem kunde tro att det stämde !?
Den 28 Oktober 07 kom vi till sjukhuset för vårt första ultraljud. Min mamma körde oss dit och vi var så fyllda av spänning och förväntan, barnmorskan kallade på oss och jag la mig på britsen för undersökningen.
Fick sådant kallt på magen som gelé nästan, hon satt apparaten på min mage och direkt såg man två små huvud. MIn sambo skrek ut :
Är där två barn ??!!
Barnmorskan svarade med ett leende på läpparna - Ja det är där, där är två små bebisar i magen. Sambon brast i gråt och tårarana sprutade i hela rummet, och jag låg där helt stum kunde inte fatta det med en tår rinnande längs med min kind.
Jag var i vecka 16 och min beräknade förlossningen blev den 4 April. 3 dagar innan min födelsedag! Vi fick med oss tre kort på våra små bebisar som då vägde 104 respektive 126 gram! Sen var det bara att berätta överraskningen ( miraklet ) för släkt och vänner.
Fick en tid till Läkaren två veckor senare . det är rutin vid tvilliggraviditeter!
Då trodde dem att barnen drabbats av något som kallas för TTTS (twin-to-twin-syndrome) Det är i korthet att det ena barnet ger all näring och blod till sitt syskon så den själv inte växer något. Vi som varit så glada var helst plötslig så rädda över att förlora ett av våra små mirakel. Blev skickade till Köpenhamn ( Rikshospitalet ) där dem är experter på just graviditeter. Läkaren undersökte dem och började sedan berätta olika ingrepp och operationer man får göra för att kankse rädda den ena bebisen. i våra öron lät det som ( Vi måste mörda ett av våra barn för att det andra ska överleva ) Vi var så fruktansvärt rädda.
Kom dit igen efter en vecka hon frågade hur jag mådde och hur magen kändes. Jag svarade henne med att jag mår bra fysiskt och min mage har inte känts så hård nu som innan. och det var självklart positiv, för när hon tittade till dem små så sa hon : Jag kan inte rikigt förstå vad som har hänt här inne men båda bebisarna har lika mycket fostervatten dem väger nästan lika mycket och dem ser ut att må jättebra. Det är sånt som egentligen inte sker. Vi frågade efter könen på dem. NU när allt var så bra med dem ville vi veta. Läkaren sa , det ser ut som två små flickor, enäggstvillingar! ( Det säga att flickbarn klarar sig bättre i magen ) och dem mår jättebra!
Mer om min graviditet kommer i mitt nästa inlägg imorgon kväll.
Ha det fint ! MVH Emelie
Kommentarer
Trackback
