ungtvillingmamma

Bara när man går och tänker på små saker hela tiden. Hur kan man älska och sakna när man inte ens ber om att få träffa sina barn mer än vad man gör ?

Om man är rädd att man kanske inte ska få träffa sina barn på en längre tid tar man inte sig tid att vara med dem

då så mycket som möjligt eller har jag helt fel ?

Jag kan och kommer aldrig kunna förstå det tankesättet. och det gör mig så frustrerad . Jag vill att dem ska få det bästa livet man kan ha och just nu hänger deras liv hos mig. Och jag ska se till att dem får det. Ett liv fullt av kärlek och lek. jag kommer aldrig svika dem hade aldrig kunnat se dem i ögonen om jag skulle haft svikit dem.

Jag är ledsen för deras skull jag är ledsen för att en person som betyder så mycket för dem inte visar sig mer i deras liv. Jag vet att dem vill det och det vill jag med men jag kan ingenting göra.

Tiden rinner bara iväg.

Man kan inte välja sina föräldrar och man kan inte välja hur dem ska leva men det skulle man fan kunnat göra.

När ni ler när ni skrattar mot mig. när ni kramar mig och ser mig i ögonen mer era blå skinnade små ögon så bara älskar jag er ännu mera.

När ni lär er nya saker nya ord så blir jag så fruktansvärt stolt.

ni har legat i min mage i 7 månader och jag har funnits där för er varje dag och det kommer jag alltid göra mina älskade små prinsessor!

när jag hämtar er på dagis och ni springer till mig och hoppar upp i min famn det finns inget bättre .

Kommer göra ert liv till det bästa livet man kan få. Och det kan jag göra även helt själv.

För det är er jag lever för.

Älskar er!

Mamma